"I Just Want It Over With"

Det är en knapp vecka kvar till presidentvalet, och jag sitter i ett vardagsrum i en medelklassvilla och pratar med Rufus, en psykolog i 60-årsåldern. Jag frågar honom om han alltid röstar på republikanska presidentkandidater, och han svarar: "It should be about principles, not ideology. I'm voting for the candidate that has the better plan for this country. We should focus on ourself, on our problems. We have a 16 billion debt, it's about our children." Rufus tycker att det är fel att så mycket pengar spenderas utanför USA, att så mycket pengar går till länder såsom Afghanistan, där det finns starka grupperingar som är emot USA, som vill - och också - dödar amerikanare. "We should use some of the money to invest in cancer, that is something that effects all of us".

Den trötthet, och nästan uppgivenhet, som Rufus förmedlar är han inte ensam om att känna. Obamas kampanj har pågått i nästan två år, och Romneys i knappt åtta månader (om vi bortser från de republikanska primärvalen). Rufus menar att han, och många med honom, undrar hur presidenten kan styra landet samtidigt som han så uppenbart lägger så mycket energi och tid på sin kampanj.

"The American people won't be fooled twice" säger mannen som arbetar som dörrvakt i huset där jag bor. När jag pratade med honom efter andra presidentdebatten utstrålade han ett starkt missnöje, han var på gränsen till cynisk. Jag frågade honom vad han menade. "The American people got fooled four years ago by Obama". Han förklarar att Obama är retorik, att han egentligen är någon som väljarna borde sett igenom redan för fyra år sedan, men "sometimes the American people let themselves be tricked". Nu är han övertygad om att Romney kommer att vinna, och i detta presidentval tänker också han rösta på honom. Jag frågar honom om varför, och han svara att han tror att Romney har en bättre plan för att ordna upp ekonomin. Och så är det det där med karaktären, "Romney is more real".

I passagerarsätet på bilen till Social Security Office berättar Iris, senior sekreterare (och som sådan har hon en egen sekreterare) vid Department of Journalism and Mass Communication, att en kvinna i hennes baptistiska församling gett henne en bok om Romney som beskriver honom utifrån hans mormonska tro. Kvinnan som gav Iris boken är övertygad Obama-supporter, och anledningen till att hon ville att Iris skulle läsa boken var för att visa att Romney inte är någon riktig kristen, med logiken att eftersom han inte är någon riktig kristen, så är det inte heller möjligt för en riktig kristen att rösta på honom.

Iris tycker egentligen inte om att tala om politik, och hon har inte talat om för kvinnan att hon tänker rösta på Romney. Hon beklagar sig något över att en så stor del av det amerikanska folket tycks rösta utifrån person, utseende, men kanske framför allt bilden av kandidaten, "to my opinion people in America are...ignorant. They choose their candidate based on good looks". I stället, menar Iris, borde det handla om vilka värderingar kandidaten står för "I think that the decision about who to vote for should be based on beliefs and that's the way I think you should do it".

På min fråga om varför så många stödjer Obama svarar Iris: "America was built on faith, it was peoples faith that built it. But now I don't know. They see Obama as a Gods gift. Perhaps he speaks to something that we since long have lost."

Många pekar på att motsättningarna mellan de två huvudgrupperingarna - demokrater/republikaner - i amerikansk politik har ökat under Obamas tid som president. Att det talas så mycket om yta och inte den faktiska politik som har förts (av Obama) eller de planer som presenteras av kandidaterna (dock utan att vara i närheten till precisa) spelar kampanjerna en avgörande roll i. De negativa kampanjerna, som istället för att presentera lösningar har hängivet sig åt att peka finger och slå till motståndaren, bidrar inte direkt till att minska motsättningar och öka förståelsen, det är en uttröttningsmatch, och för att låta Rufus inledande ord avsluta: "I just want it over with".