Dagens: Rap

Mr. Vice Presidential Candidate

Det - med amerikanska mått mätt - pittoreska torget i centrala Ocala är avspärrat. För att komma in krävs dels en biljett där orden "Victory Rally with Paul Ryan" står präntat och dels en flygplatsliknande säkerhetskontroll. En enormt, och då menar jag verkligen enormt, stor amerikansk flagga, uppspänd mellan två brandbilsstegar, flankerar den ena sidan av parken. På taken runt om finns krypskyttar, och i den bakre delen av parken står en stor digital räknare uppställd, och visar den kontinuerligt ökande statsskulden.

Utanför avspärrningarna har "Women for Obama" samlats, och när Ryan äntrar scenen sätter de igång och skanderar "Obama/Biden". Ibland bryter de av med "Liar" i reaktion mot något av det Ryan säger. Jag undrar med vilket syfte de är här. Enbart för att visa att de är emot (oftast per definition)? För att de tror att de kan övertyga någon? För att göra skillnad? Eller enbart för att störa?

På ena sidan staketet Obama, på andra Ryan.


"What is at stake in this election is our children and grandchildrens future".

Ryan inleder med att tala i 10 minuter, sedan får publiken möjlighet att ställa sina frågor. Micken går runt. Frågorna handlar om ekonomin, om rätten till hemundervisning, om NASA. Inget är nytt, allt har vi hört tidigare. Valkampanjerna är i princip ett enda långt upprepande av samma budskap. Här är det populäraste: "Oh yes, I DID build that!" Det är också ett fördummande av, inte bara politiken och väljarna, utan även av motsättningarna. Det handlar om en ständig förstärkning, en förstärkning som kanske egentligen inte hade behövts eftersom väljarna, redan som det är, står inför två tämligen tydliga alternativ.

Frågestunden inleds med: "We don't need to hear 'four more years'. We need to hear how we're gonna solve the deficit, how we're gonna create more jobs. Här blir jag nyfiken, tänker att här kanske det ska handla lite om faktisk politik. Dagens främsta budskap är löftet att "repeal Obamacare". På storbildskärmen lägger Ryan upp en powerpointbild där en kolumn representerar Romney och hans plan för Medicare, medan den andra visar Obamas "Obamacare". Den ena är fylld med positiva punkter, den andra med negativa. Ryan använder - återigen - sin mamma för personfiering av sitt budskap, något som tidigare fallit väl ut: "The government made a promise to her". Detta löfte är 'Medicare', och därför är det fel av Obama att ta medel från Medicare för att finansiera Obamacare. Efter applåder och uppmuntrande rop, ger Ryan micken till publiken innan han lyckas ge ett enda svar på hur resterande Romney/Ryan-politik skulle komma att se ut.

Detta är inte enbart ett möte mellan den som vill bli vald, och de som ska välja. Det är också - åter - ett möte mellan mig och den här nästan överväldigande amerikanska patriotismen.

"When people ask how you're doing, you don't answer 'good', you answer 'great' because you're in America, and how can you be nothing but great when you're in America?" uppmanar och frågar borgmästaren retoriskt. I pausen mellan att han kliver av scenen och Ryan äntrar den, avlöser spontana skanderande: "No more years", med spontansång: "God bless America".

Det sista jag hör, och de ord som följer mig när jag lämnar parken är Ryans: "We're the most exceptional land in the world and that is because we have the most exceptional military in the world and the most exceptional space technology in the world and the..."

Kraften i sociala medier: överskattad?

Kraften i social medier överskattad? Frågar sig Prime - vad jag nu förstår - högst retoriskt. För på min kommentar: "Vad är er analys av sociala mediers kraft? har jag 6 timmar senare inte fått något svar.

Ett exempel på den verkliga kraften i sociala medier.

Anledningen till att jag ställde min fråga var att jag inte säkert kunde veta om (1) det var en retorisk fråga, och i så fall, utifrån hur jag tolkar det, ett inlägg på sidan som proklamerar sociala mediers kraft, eller (2) en faktisk fråga genom vilken de ville få igång en liten diskussion om social medier, i sociala medier. Eftersom de alltså inte har svarat så blir det upp till mig att tolka, och det hade jag tänkt ägna resterande del av detta inlägg till att göra.

För att vi i denna (politiska) kontext ska kunna närma oss möjligheten att tala om sociala mediers "kraft", tänker jag att en förutsättning är att den omtalade sidan når några "undecided", alltså personer som är i valet(!) och kvalet om hur de ska rösta i presidentvalet. En första fråga blir då: finns dessa personer på Facebook? Men före det måste jag nog klämma in en fråga 0: vilka finns på Facebook. Här gör jag det direkt svårt för mig, för på denna fråga 0 finns inga direkta svar mer än möjligtvis demografiska. Idag finns drygt 168 miljoner amerikaner på Facebook, dvs. 54 % av befolkningen:

Närmare än så kommer vi knappast, så svaret på fråga ett får bli: ja, det finns en tämligen stor sannolikhet att personer ur denna grupp befinner sig på Facebook. Är de så pass många så att de faktiskt skulle kunna utgöra en "kraft", i denna kontext närmast definierad som möjlighet att påverka valets utgång? Faktiskt möjligt. Till detta vill jag emellertid även lägga att närmare 31 miljoner gillar Obamas sida, medan runt 9,7 miljoner gillar Romneys sida. Efter en snabb koll runt med sökning "Binder full of" och "Binders full of Women" hittar jag ett par olika grupper och sidor. Sammanlagt samlar de (i överkant) 314 000 personer.

Fråga två lyder: skulle dessa "undecided" välja att "gilla" en sida som raljerar över den ena kandidatens uttalande/åsikt? Skulle den ens nå dem? Vad tror du? Vad tror jag? Ja, det är spekulationer som både Prime och jag ägnar oss åt, men om vi här talar om sociala medier som någon slags isolerad företeelse, som Primes fråga kan tyckas implicera, så är svaret: nej. 

Även om inte sidan som Prime hänvisar till inte är Obama-kampanjens skapelse (beror nog emellertid på var en väljer att sätta gränserna för vilka som ingår i kampanjen), så är det även relevant att lägga till att det blir tämligen tydligt efter att ha läst drygt 200 inlägg från båda kampanjer att de som kampanjerna har i huvudet när de kommunicerar är: supportrar. Här görs inga försök till argumentering för ens egen sak, inga försök till övertalning, utan Facebook är i princip enbart en kanal för att trycka ut information, och en plattform för att skapa gemenskap, ingjuta mod, och binda supportrar ännu närmare. Med detta i bakhuvudet är det inte helt ologiskt att även tänka sig att grupper, så som den här diskuterade, också är skapad av och till - supportrar. Jag tänkte här passa på att låta Metzger & Maruggi komma till tals. Till skillnad från oss så spekulerar de inte (lika mycket i varje fall):

 "While there is no shortage of examples of ways in which social media such as Twitter, YouTube and Facebook played a facilitating role in the unfolding of the 2008 election, there is little evidence that any of these social media venues actually drove discussion, participation, or outcomes. The bottom line is that social media tools are only tools." (Metzger & Maruggi, 2009)   

Så mitt svar på Primes fråga, även om den nu är retorisk är: ja. Kraften i sociala medier är överskattad. Kraften i sociala medier är beroende av kraften i andra medier för att bli en kraft. Rörigt? Ja, så kan det vara när en försöker sig på att separera föreställningen om, det faktiska och det önskvärda.