För någon dag sedan gjorde Moderaternas Reinfeldt i en intervju i DN ett uttalande om att pensionsåldern mycket möjligt skulle behöva höjas till 75 år. Reaktionerna lät inte vänta på sig, och uttalandet fick ett stort medialt genomslag, både i gamla och nya medierna. Många har förfasat sig, få har stött uttalandet, karikatyrer har följt:

Det mediala genomslaget har som sagt varit stort, men har det gynnat Moderaterna? Nja. Med tanke på att Reinfeldt ganska snabbt försökte skyla över det hela med att det var "en spaning", säger väl en del.

I Resumé intervjuades under rubriken "Ett riskabelt utspel" en PR-konsult. Om Reinfeldts uttalande säger han bl.a.: "Utspelet kan tolkas så att han vill höja den svenska pensionsåldern, men den är flexibel redan i dag. Det handlar om hur det här uppfattas, om folk ser det som en möjlighet eller ett tvång, mänskligt eller omänskligt. Det är riskabelt ur ett pr-perspektiv". Analysen är gångbar, men jag måste fråga: riskabelt ur vilket PR-perspektiv? Det som sätter likhetstecken mellan public relations och publicitet? Eller det som handlar om partiets relationer och rykte? Med tanke på att hela artikeln är skriven med ett medieperspektiv, så lutar jag mot det första alternativet.

Här finns det en viss diskrepans mellan å ena sidan den akademiska världen där public relations numera ses innefatta mer än mediearbete, och praktiker (och ännu hellre journalister) å andra sidan. Public relations handlar om att skapa och upprätthålla legitimitet, om att bygga och förvalta organisationens förtroendekapital. Detta görs företrädelsevis genom att arbeta långsiktigt med kommunikation, med relationer, image/rykte, vare sig det gäller ett privat företag, en offentlig myndighet, eller ett politiskt parti. Hos praktiker som arbetar med strategisk kommunikation finns ofta det bredare perspektivet, men långtifrån hos alla. Dessutom fortsätter merparten av journalister som någon gång skriver om public relations, att sätta dit likhetstecknet mellan public relations och publicitet.

Så på frågan ur vilket PR-perspektiv Reinfeldts uttalande var riskabelt, måste jag svara att det riskerar att påverka Moderaternas rykte, och det riskerar att påverka deras relationer. Frågor som därmed är relevanta att ställa är varifrån förslaget kom, vilka betänkande som föregick det, och kanske framförallt hur tankarna kring kommunikationen gick?