Frum On: Why the American Political System Doesn't Work

David Frum, kommentator på CNN under valet, bloggare, författare, tyckare och tänkare, f.d. medarbetare i Vita huset under Bush, expert hos Giuliani. Myntare as "Axes of..." "hatred" menar han själv, medan andra hävdar att det är "evil".

Igår gästade han UF för att tala om varför det politiska systemet i USA inte längre fungerar, samt för att sälja och signera sin ny bok "Patriots".

Frum presenterar tre stora problem med dagens USA:
          1. Det ständiga underskottet
          2. Förändringar i den etniska sammansättningen
          3. Förändringar i mediekulturen

Enligt Frum är ett underskott ett mått på medel och mål. Antingen får staten anpassa utgifterna efter inkomsterna, eller inkomsterna efter utgifterna. I USA, menar han, tenderar man att tro att det alltid kommer att bli bättre imorgon, vilket innebär att man också hela tiden "lånar" från framtiden: "Let's vote yes with tomorrows money!". 

Förändringar i den etniska sammansättningen, men kanske framför allt i Obamas omprioriteringar, har börjat skava i vissa befolkningsgrupper (ökade gränsbevakningar i sydstaterna och medborgargarden är kanske ett av de tydligaste exemplen på detta). Frum pekar bl.a. på att invandrare får tillgång till Medicare. Detta skapar irritation och ett ifrågasättande kring varför de som är riktiga amerikanare, bott här i hela sitt liv, betalat skatt i hela sitt liv, ska se sina pengar gå till personer som bara varit här ett par år, och som inte har bidragit. Känns det hela igen? Frum pekar också på Europa och de argument som allt som oftast hörs på den sidan Atlanten, på de främlingsfientliga strömningar som nu kommit att bli ett med vardagen, och menar att det är samma problematik på båda sidor av vattnet. Detta går jag igång på, och jag ska inte bli särskilt långdragen, men. USA framhålls ofta, och gärna, som ett unikum, ett gott exempel på att ett heterogent samhälle (utifrån etniskt härkomst) kan fungera väl. Kanske måste vi nu på allvar börja revidera en del av våra uppfattningar, även om jag kan tycka att det borde ha gjorts för länge sedan med tanke på den segregering som bl.a. finns på arbetsmarknaden, i bostadsområden och i utbildning. En andra tanke är den om vad detta har för implikationer för det allmänt vedertagna (som kan hittas både hos amerikanare och annorstädes) att alla är amerikaner till det motsägs. Tillbaka till Arizona och kraven på invandrare att bära identitetshandlingar; är detta ett par steg på vägen till en separation mellan "riktiga" amerikanare och "invandrare"? Och var kommer då gränsen att dras mellan amerikan och invandrare där den överväldigande majoriteten faktiskt tillhör den senare kategorin?


Den tredje problematiken är förändringar i mediekulturen. Enligt Frum har en tidigare någorlunda objektiv nyhetsrapportering förändrats till ett tillstånd där så gott som alla anser att de har rätt att uttrycka sina egna åsikter (är han inte själv en av dessa?). Detta innebär dels att all fakta som inte överenstämmer med den egna världsbilden ifrågasätts (se Gelins inlägg på temat), dels att vi kan välja vilken medie- och nyhetsvärld vi vill leva i. Detta tydliggör att nyheter är konstruktioner, och dess konsekvenser är ett segregerat samhälle.

Ytterligare anledningar till att det amerikanska systemet inte fungerar hittas, enligt Frum, i förändringar i de institutionella villkoren, där en frånkoppling eller separation mellan parti och kandidat har skett på framförallt två plan. För det första var det tidigare partierna som nominerade kandidaterna, och för det andra tillhandahöll kampanjfinans (50 000 USD). Nu, som ni är väl bekanta med, nominerar kandidaterna sig själva, och är helt beroende av externa donationer.

Problematiken kring att närmare 50% av medborgarna inte vet namnet på den ledamot i kongressen som representerar dem lyfter Frum som ett stort hot mot demokratin. Detta i kombination med att presidentens (vilken majoriteten kan namnet på) makt urvattnats och överförts till kongressen, innebär samtidigt att makten överförts från medborgarna till olika särintressen.

Vad är lösningen? Flum kommer väl egentligen inte med något upplyftande pepp i slutet, de reformer som har gjorts är gjorda. De förändringar som sker i samhället är en del av en process som redan har tagit flera steg. Han menar emellertid att vi måste rikta om fokus i våra frågor:

Don't focus on the donor - focus on the one who asks for donations.
Don't focus in the president - focus on the presidency.
Don't focus on the government - focus on how it's governed.